Maken

Källa

Nyligen utläst på sängbordet ligger Maken av Gun-Britt Sundström.

1960-70 tal i Stockholm. Bokens berättarjag Martina pluggar strökurser på universitetet i väntan på insikten om vad hon ska göra med sitt liv. Under tiden möter hon Gustav. Deras kärlek blir startskottet på bokens, parets och Martinas eviga ältande - hur bör man förhålla sig till trohet, sex och kärlek? Kan de leva med varandra? Kan de leva utan varandra?

Spontant blir jag irriterad (men alla känslor som väcks kanske är bra känslor?). Parets eviga ältande av kärlekens villkor, vem som älskar mest och vem som älskar bäst. Tröttsamt? Ja. Samtidigt känner jag igen mig så väl i Martina att egot får sig en klapp i ryggen så fort jag börjar läsa - författaren har ju faktiskt skrivit om mig, en bra bedrift med tanke på att boken är över 20 år äldre än jag själv.

Maken är irriterande, men inte dålig. Sundström lyckas fånga den delen av kärleken som faktiskt är ältande och jobbig, mitt i prick på gott och ont.